CSI Miami
9 02 2008
CSI(urfadern) och CSI NY är två ganska slätstrukna historier som saknar både djupet och de riktigt övertygande rollprestationerna som finns hos det tredje syskonet, CSI Miami. Med David Caruso i täten, vars karaktär egentligen känns minst välskriven, och undersköna Emily Procter(Vita Huset), samt fullgoda rolltolkningar från Jonathan Togo och Adam Rodriguez har Miami-teamet sakta men säkert smugit sig in bland The Starmans tv-favoriter.
Den senaste säsongen som Kanal 5 sände slutade med att Horatio(Caruso) och Delko(Rodriguez) bestämde sig för att sticka till Brasilien. Så vi kan i alla fall förvänta oss en hel del samba och två hämndlystna CSI-snubbar i den nya säsongens inledande avsnitt som når rutan klockan 21:30 ikväll på femman .
Tänk att jag tycker nästan tvärtom. Las Vegas först, NY tvåa och Miami sämst.
När man hyr TV-serier och ser hela säsonger på en vecka upptäcker man snart hur CSI är massproducerat på samma sätt som kiosklitteraturens hundratals pocketvästern med Walt Slade. Det ena avsnittet är likt det andra. Det är bara typen av mord och misstänkta som ändras:
Först inträffar ett mord, efter två minuter är CSI-teamet där och söker bevis och någon av rollfigurerna uttrycker något som ska föreställa en fyndig lustighet. Sedan 10 sekunder av staden ur fågelperspektiv. Efter sex minuter kommer obduktionen där läkaren alltid säger till CSI-utredaren: “Jag har hittat det och det på kroppen, nu blir det ert jobb att ta reda på varför”. Därefter kommer drygt 30 sekunder av labbarbete med musik till. Därefter återvänder CSI-teamet till brottsplatsen för att söka efter en kula de missat eller något liknande. Sedan 10 sekunder av staden ur fågelperspektiv. 15 minuter in på programmet börjar de förhöra någon som kan vara gärningsmannen. Därefter kommer ytterligare 30 sekunder av labbarbete med musik till. Sedan tar de DNA-prov på flera personer och uttrycker någon lustighet i samband med detta. Sedan 10 sekunder av staden ur fågelperspektiv…..